skulptur

Jag har gjort en skulptur om livet. Stlåltråd, hönsnät och lite lera. det är små gubbar som har fastnat i hönsnätet, fast det kan ju vara att dom försöker klättra upp också. Någon gång kanske jag gör en jättestor sån här grej, med massa gubbar i ungefär samma stil. Det skulle vara ganska häftigt tror jag, jag är ganska sugen.. Fast då får dom nog smala ben, det passade lite bättre. och så lite närbilder på alla gubbar, från vänster till höger:

oj vilka långa armar han ser lite ut som att han skiter
hej och hå. vänster ben sitter inte fast. det ska inte göra det heller. såna här smala ben ska det bli på dom nya gubbarna jag ska göra (nån gång i framtiden)

och så den oerhört djupa och filosofiska analysen av mitt fantastiska konstverk:

vi har så lätt för att fastna i saker, i ställen, upplevelser och framför allt personer. på olika sätt. livet är inte så jävla lätt.

man kan se det som att nätet är en symbol för ens egna och andras minnen. vi har klättrar ensamna och på olika sätt, men kommer ingenstans. eller så fastnar vi..

För övrigt har konstskolan trivselkväll ikväll. Det betyder att vi liksom ordnar en sorts fest och så får alla som vill komma. Eller ja, alla som vill och som går på folkhögskolan. Temat är maskerad och jag ska nog klä ut mig till en liten gubbe. med hatt kanske, om jag hittar någon.

för övrigt saknar jag dig