Vally

vally har varit sjuk. Förutom då den där tumören i magen och ögonen som kommer sluta se, när jag hämtade henne i lördags hade hon ont i ryggen. Det är svårt att beskriva, men att se henne ha ont var som tortyr för mig. Jag ringde till flera olika veterinärer, de flesta hade stängt under helgen och de andra hade oändliga telefonköer. Tillslut fick jag inse att hon faktiskt inte höll på att dö, och jag väntade tills måndagen för att kunna gå till den vanliga norska veterinären.
Så igår var vi där, hon röntgades och alla mina pengar tog slut (igen). Det var något fel på ryggen, och det skulle kunna vara allvarligt, men det skulle också kunna vara bara en inflammation. I värsta fall kunde hon bli förlamad i bakbenen, i bästa fall går det över om bara ett litet tag (vi har haft tur, hon är en tax och har inte haft ryggproblem förut). Hon fick en spruta med något som var smärtstillande/antiinflammatoriskt, och igårkväll var hon nästan som vanligt. Jag har köpt medicin till henne och hon ligger nu i min säng, jag vill inte gå upp för hon är så mysig.

Det som gick upp för mig, var att hon faktiskt kommer dö. Jag kan inte skämta bort det längre. Hon kommer inte leva för alltid, och jag vet ärligt talat inte hur jag ska klara det. Men förhoppningsvis dröjer det ett bra tag till.