Tokyo II

Nu har jag varit i Tokyo i fyra dagar. Jag kanske skulle kunna bo har, jag gillar staden. (Lite lik goteborg, fast stor)
Alla har ar snygga, har kansla for stil och mode. Jag tror inte jag har sett en enda japan med fula klader, vilket far mig att kanna mig annu mer slackig. Dessutom ar alla japaner valdigt petite, vilket far mig att kanna mig stor och klumpig. Jag kanner mig inte sa dar varst kvinnlig har helt enkelt.
Vi har haft tur med vadret, stralande sol varje dag. Solen reflekteras fint i en guldbajskorv som ligger pa ett tak pa vagen mellan mitt hostel och tunnelbanan. Bilder kommer senare.
Jag har hangt med martin och mia valdigt mycket, det har varit trevligt. Skont med sallskap och de ar roliga och skona bada tva.
Eftersom allt ar dyrt har forsoker vi snala hela tiden, men igar slog vi pa stort och at sushi. Jag menar man kan ju inte aka till japan utan att ata sushi. Till och med martin at tva bitar (han gillar egentligen inte fisk alls). Och jo, sushin var fantastisk. Plus festlig, eftersom det var sma tallrikar som akte runt pa ett rullband och sa fick man plocka de tallrikarna man ville ha. Sen kostade de olika bitarna olika mycket, sa tallrikarna var fargkodade, det pa en guldig tallrik var dyrast, bitar pa en vit tallrik med gron kant var billigast osv. Varje tallrik hade ett chip sa nar vi skulle betala kom det en snubbe och holl en liten apparat ovanfor packen med tallrikar, som da registrerade vilka tallrikar man hade tagit och raknade ut hur mycket man skulle betala. Japan <3
En konstig grej ar att tunnelbanan slutar ga vid 12 pa kvallen, vissa stationer stanger redan 11. Sa det gar ingen tunnelbana alls under natten, inte forran morgontrafiken kommer igang igen vid femtiden. Detta innebar att ska det festas, sa ska det festas ordentligt. Jag och Martin tog fasta pa detta och festade till klockan sju, sop bort alla vara pengar och blev skitfulla. Det var roligt, men Martin har fortfarande angest over det dar med att vi sop bort lite mer pengar an vi tankt...
Bilder fran Tokyo kommer, men jag har inte med min dator och har finns ingen kortlasare, sa ni far halla er.
puss hej och kommentera garna, jag blir sa glad da :)

Tokyo!

Jag var lite orolig forut. Jag menar idag skulle jag ju aka till en av varldens storsta stader alldeles sjalv. Ta mig till mitt hostel alldeles sjalv. Men jag behovde inte oroa mig, det gick ju bra! Yay!

En sak som jag har markt ar att jag har blivit mer och mer flygradd. Det ar framfor allt vid landningen som radslan kommer, jag tror att planet kommer storta. Idag var jag nastan saker pa att jag skulle do, "flyger vi inte for lagt? varfor skakar planet? tank om vi stortar nu, hur lange klarar man sig i vattnet? kommer vi fa aka pa den stora rutchkanan?". Tankarna snurrar fortare och fortare i mitt huvud, och sen somnar jag. Somnar. Alltsa jag ar cp, men hittills den har resan har det hant varje gang. Fyra landningar kanske inte egentligen ar ett tillrackligt bra statistiskt underlag, men anda. Jag sitter i planet, oroar mig, kanner radslan stiga i kroppen, blir riktigt orolig, analyserar minsta bump, minsta oregelbundenhet, tar hart tag i armstodet och sedan somnar jag som en klubbad sal, for att till sist vakna av dunsen nar flygplanet slar i marken, hur tryggt och lugnt som helst.

Jag skickade nagra god jul-sms forresten, men nagon installning pa min mobil var fel sa inga kom fram. Sa jag far saga det nu - God Jul! eller god fortsattning. och gott nytt ar i forskott. och sa vidare, glad midsommar nar vi anda ar igang.

Sitter i Tokyo nu alltsa, resan gick bra, inga flygplanskrasher och jag gick inte ens lite vilse. Det ar kallt och maten ar dyr jamfort med taiwan, och staden ar jattestor! jattejattestor! jag akte tunnelbana i nastan en timme, och jag kom ca tre centimeter pa kartan. Ojojoj, jag sager da det.

julafton

Det här är första julen som jag firar utan min familj.
Igår kväll slog hemlängtan till. Ordentligt. Hur festligt det än är att vara i ett främmande land där nästan allt är annorlunda så längtar jag hem. Hem till trygga sverige, till min familj och mina vänner, till allt det som jag vet hur det funkar, till ett ställe där jag vet hur jag ska vara.
Det är också lite svårt att bo hemma hos någon annan. Det känns som att jag tränger mig på, och hur jag än gör så känns det som att jag hela tiden gör något fel. Som att jag är väldigt irriterande, men jag vet inte alls vad det är jag gör.
Och idag är det julafton. Det är 20 grader ute, molnigt och lite blåst. Jag har gjort knäck och kola, planerar att koka risgrynsgröt, göra jansson och steka köttbullar. XiaoWei och jag har klätt granen och det är julmusik på hög volym. Julkänslan vill ändå inte riktigt infinna sig.
Jag saknar er.

niggah, how

Två gånger sen jag kom hit har jag varit ute och sprungit i "18 peaks mountain". Det är alltså en park som ligger på ett berg med 18 toppar. Det ni.
Jag lär mig lite kinesiska, "ni how" betyder "goddag", "how tjii" betyder "god mat" och "niggah how" betyder "det där är fint". Jag spanar varje dag på de kinsesiska tecknena, och jag har lärt mig några sådana också. XiaoWei berömde mig för att jag skrev fint.
Folk här är väldigt trevliga, de vill väldigt gärna visa sitt land. Tre olika personer har erbjudit sig att visa mig runt, jag ska få privata kinesiska-lektioner av en tjej jag råkade möta när jag var ute och sprang och igår fick jag en sparbössa, bara sådär.

Allting jag äter är konstigt. Det mesta smakar som inget annat jag någonsin prövat, så jag har till en början väldigt svårt att bestämma mig för om jag tycker om det eller inte. Det brukar sluta med att jag bestämmer mig för att det är något av det godaste jag ätit. Jag har dock fortfarande inte testat varken gris- eller hönsfötter, inte groda och inte ankfoster.

dag tre

Vi åkte till stranden idag. I bakgrunden syns inte en limousine utan en likbil.

Lera

Idag var vi på ett krukmakeri. Jag följde min mors fotspår och köpte skålar.

Jag lägger ut fler bilder på flickr förresten.

Dag ett: Taiwan

(utsikten från mitt fönster)

Jag somnade igen framåt sjutiden, sen sov jag hårt ända tills två. Jetlag är gött änna.
Jag och Jonas åkte runt på hans skooter, jag har köpt ett tjusigt munskydd så jag inte andas in allt för mycket smog.
Det är roligt när man kommer till ett annorlunda land, till och med att gå i mataffären är festligt och exotiskt.

jetlag <3

hejhej nu är jag framme i HsinChu. Klockan är fem, jetlag i mitt hjärta.
Resan gick bra, jag sov mest.


landvetter - hejdå sverige (ja det var just det flygplanet jag åkte i sen :D )


sitter i Hong Kong och väntar på att flyga iväg


hejdå Hong Kong

snart är det dags

oh my. nu är jag gladare. Snart åker jag!
Jag hade tenta i morse, jag vann. Vann som i att jag gick först, men tentan var jättetråkig, vad skulle jag göra liksom.
Nu återstår det bara att packa det sista. Jag är inte så nervös längre, inte alls som jag var igår. Det känns nästan lite overkligt att jag faktiskt ska åka. Något som jag har sett fram emot hela hösten, nu är det! yeah. jag ska till taiwan, träffa jonas och hans flickvän, åka till tokyo, äta konstig mat och göra massa saker. Och bada. Yeah!

vaken och skitsur

varför bryr man sig så mycket när någon är dum mot en, men så lite när någon är snäll?
De senaste dagarna har en person har varit dum. Han har liksom trampat mig på tårna, fast mer som kört över mina tår med en ångvält för att sen spetta och hacka dom, göra en god stuvning av det hela som han sen ändå inte kan äta eftersom han är vegan. Och frågan är nu, varför vaknar jag och är förbannad/ledsen/arg/sårad över detta klockan fem en dag som denna? Han bryr sig inte (han kan "nästan gå med på" att han varit "lite oförskämd och jobbig") och jag bryr mig alldeles för mycket.
Varför kan jag inte bara tänka på att de senaste dagarna har väldigt många varit extra snälla mot mig? Varför tänker jag inte på alla de snälla sms jag fått, alla extra hårda kramar, alla telefonsamtal "hejdåjagkommersaknadighadetnuriktigtbra", alla som stöttat mig och varit bra? Jag blir lite irriterad på min hjärna som väljer de dumma bitarna och spelar upp dem som en film i huvudet hundra gånger. Fan.
Jag kommer sakna er i alla fall.
Snart ringer min väckarklocka, men jag har varit vaken och skitsur sen fem.