vilken dag

I morse träffade jag min kandidatarbetesgrupp för första gången. Vi pratade och pratade om vad vi skulle göra och hur vi skulle göra det, vi pratade om vilken processor vi skulle ha, hur vi ska använda accelerometrar. Jag påpekade att vi borde dricka öl någon dag och vi bestämde nästa fredag. Det känns som att jag kommer spela en central roll i det här projektet.
Jag sprang in på föreläsningen efter lunch en kvart försent och somnade nästan genast.
Ikväll hade jag tänkt att plugga, men tappade inspirationen och orken så jag såg på fargo istället. yeah. yeah!
Jag tänkte förut att jag skulle bli vän men det gick inte så bra. Jag var visst bitter. Cynisk. Långsint. Ansikte mot ansikte (egoistisk, feg, hjärtlös). Jag vill inte vara ledsen längre, men jag kanske är för stolt. Jag sa att vi aldrig kommer bli vänner, men det kanske inte var sant. Jag ångrar mig lite.
Jag gick direkt hem för att vara med mig själv (herrejävlar, #campeche?? ni var tvugna att välja just det namnet när ni skulle gå bakom ryggen på mig? fyfan vad ledsen jag blev, fega jävlar. tack per, du är den enda som sa till mig vad du tyckte)

och ja, det här är anledningen till att jag inte bloggat på ett tag. jag är inte riktigt i balans, så att säga. jag glömde bort att jag fanns.