jag har flera gånger i eftermiddag försökt skriva någon sorts blogginlägg. Det har inte gått så bra, varje inlägg började bara handla om tråkiga saker och varje inlägg blev sådär lite för personligt. Jag är fortfarande olycklig.
Idag åkte jag till rusta (affären där man tex kan köpa en neonrosa plastgran med blinkande lampor). Bussen dit passerade radiotorget, ett torg där jag råkat hamna en gång i våras. Det ösregnade då (mycket mer än nu), jag var kall och blöt och jag hade glömt vart jag skulle åka (därav radiotorget, jag hade bara klivit av bussen jag chansat på att jag skulle ta). Jag gick in på ett konditori där jag fick köpa varm choklad från en automat. Sedan träffade jag en kille som kunde hjälpa mig hitta vart jag var på väg, vilken buss jag skulle ta och vart jag skulle byta. Den gången var jag genomlycklig. Hela tiden. Trots ösregnet och trots mitt härliga minne i kombination med lokalsinnet från avgrunden var jag väldigt glad. Jag saknar den lyckligheten.
Förresten. Tack för alla telefonsamtal, sms, hälsningar och allt annat. Ni gör det lite lättare för mig. Tack.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar