blä

ja alltså. det var inte såhär jag hade tänkt. det var precis såhär jag tänkte att det inte skulle bli.

Jag funderar på hur jag ska lägga upp det för er, mina kära bloggläsare. Ska jag skriva ett sorgligt, självutlämnande inlägg där jag beskriver precis hur ont det gör? Hur besviken jag är, hur mycket jag grät, hur lite jag sov, hur mycket jag rökte?

Nej, jag funderar på att skriva ett sarkastiskt, bittert inlägg om alla män, med undertoner som kan kännas igen från Valerie Solanas SCUM-manifest. Men det kanske är olämpligt med tanke på att jag har många manliga vänner som jag faktiskt gillar helt otroligt mycket. Det är ju egentligen bara när dom där männen blir tillsammans med en som dom verkar bli helt cp. på ett negativt sätt.

Faktum är att nästa vecka är det tentavecka, och ett genomgående tema den här läsperioden har varit att jag har förstått ganska lite. Jag har pluggat ganska hårt. Jag har varit ganska stressad. Jag har haft ganska mycket att göra. Och så kan ni byta alla "ganska" mot "väldigt".
Så jag väntar med att känna efter tills efter tentan, säg nästa helg. Om ens då. Jag vill inte vara ledsen. Jag är bara så hemskt besviken. Det var precis såhär det inte skulle vara.