what goes around comes around

Jag har fördomar om dom som bor här i Hjo, eller småstäder öht. Massa fördomar. Det är tråkigt när folk lever upp till dem.

the mars volta

färg

det är synd att man inte kan äta färg. det ser så gott ut.

karantän

akvarell jag gjorde igår. det är ett självporträtt men ser ut som en liten jävla mupp.
Idag ska vi börja med modellmåleri, schemaändring (skulle egentligen vara nästa vecka). Modellen kommer efter lunch (det är lunch nu), och nu i morse har vi jobbat med FÄRG. Blandat färg. det gick fan inte nånstans. jag såg några färger och skulle blanda dem. hur jag än blandade så blev det knappt ens likt de där jävla färgerna. tillslut gav jag upp och blandade bara den fulaste färgen jag kunde. helvetes jävla skitfärg.
sen är det jobbigt att jag bryr mig så mycket om mitt ex. Ju gladare han är desto svårare blir det för mig att bara skita i honom. Jag är så trött på att bry mig, varför kan jag inte glömma honom? Jag skulle ens inte vilja ha honom även om han ville ha mig. Det känns som att det skulle vara mycket lättare för mig då, om han var lite mer olycklig. Kanske just därför det går så jävla lätt för honom? Jag längtar tillbaka till kompisarna i göteborg, kanske om jag skaffar ett liv så går det lättare. Jobbigt bara att risken då ju finns att jag stöter på honom och hans nya. Fuck ass.
Så nu är det nog bara att fylla i blanketten "åt helvete med hela skiten"

fuck ass osv.

hittade en gammal bild i min låda med gamla bilder. Jag tror jag gjorde den i oktober, och var i alla fall just då otroligt nöjd.
Nu är jag mest sur. Min kamera som gick sönder får jag inte tillbaka :( Ingen garanti här inte. full med damm osv, mitt eget fel. han jag snackade med lät väldigt säker, så jag antar det inte är något att göra. min enda förhoppning nu är att jag kan få det på försäkringen, men jag tror inte det :( Så det är bara att köpa en ny antar jag.. Att laga den skulle kosta ungefär lika mycket som en ny. Fuck ass.

pinsamma saker att göra

när jag bestämde mig för att hoppa av, hade jag så många ideer på tavlor jag ville göra innan jag slutade. Det var därför jag bestämde mig för att hoppa av först om ett tag. Men nu känns det som att jag bara går och väntar på att sluta, jag har ingen energi till att jobba. Men vi får se, modellmåleri nästa vecka, kan ju bli kul.

Helgen tänkte jag skulle bli lugn, men jag råkade bli skitfull i lördags. Träffade en kille som bor i Varberg, det var lite otippat.
Jag tror att jag gjorde bort mig massa, men jag försöker att inte tänka på det. Inget som inte gjorts förut. Bara full. Men ändå lite ångest. För att muntra upp mig själv har jag gjort en lista på saker som jag inte gjorde, saker som skulle vara pinsamma på riktigt:
- dansa naken på bardisken
- slåss
- vara elak mot folk
- somna på krogen
- bli utslängd
- spy på golvet
- spy på någon annan
hallå, jag kom inte på fler saker... förslag?

Annars var det skitkul. Jag kan bli übersocial ibland när jag är full. Det är trevligt, även om jag ju blir jävligt trög också.

Into the wild

såg filmen "Into The Wild" igår. Jag vet inte om jag tycker om filmen eller inte, men den lämnade en märklig känsla kvar.
Det som jag framförallt fastnade för var soundtracket, av Eddie Vedder. Så varsågoda, en av de vackraste låtar jag hört på länge:

pretention

prestationsångest

så, vad gör jag nu?

Vendetta

när jag gick på gymnasiet gick det en tjej i min klass som var väldigt hemsk. Låt oss kalla henne Sara. På den tiden var jag en mycket osäker flicka, mycket mer osäker än jag är nu. Jag gick estetisk linje med inriktning teater.
Den här Sara var lite speciell. Av någon anledning började hon trycka ner mig och vissa andra i klassen. Hon tyckte nog själv att hon var mycket bättre än vi, men var kanske inte tillräckligt säker. Så hon sa kommentarer som "vad sött du gjorde den rollen, elisabet", i tonfallet som egentligen sa "nu gjorde du bort dig rejält, men det är ju underhållande".
Då fick Sara mig att må skit. Jag började tro själv att jag nog inte var så himla bra, och efter gymnasiet har jag inte spelat någon teater alls.

Nu går jag en estetisk linja igen, den här gången på folkhögskola, och med inriktning mot konst. Nu går det en lite speciell tjej i klassen igen, låt oss kalla henne Vendetta (en person kommer förstå direkt vem det är ;) ). Hon tycker att hon är bättre än alla andra, och försöker trycka ner oss, tex med diskreta kommentarer (när man ritat något, kan hon säga att det ser ut som något helt annat, eller bara ge mig lite fina råd och förslag). Skillnaden den här gången är att jag inte bryr mig. Jo lite sur blir jag väl, men det går över. För, ärligt talat, hon är inte så himla bra (jag försöker verkligen att bara skita i henne, men lite måste jag väl få götta mig?)
Dessutom tror jag att Sara var mycket mer intelligent än vad Vendetta är. Det är lättare att se igenom Vendetta, eller så är det jag som är starkare. Det är skönt att tänka att hon kan säga eller göra vad hon vill, jag bryr mig inte. Jag vet att jag är bra. Det räcker.

porträtt och framtidsplan

jaha, okej. jag är förkyld. det suger. jag blir gnällig och trött och lite sur... och klarar inte av att vara kreativ (det gick mycket bättre att jobba bakfull än förkyld).
Så här får ni några porträtt jag gjorde på ett för mig nytt sätt. Eftersom jag är förkyld och trött och gnällig orkade jag inte riktigt göra klart dom, eller liksom engagera mig i dom. Så teckningarna känns inte riktigt hundraprocentiga... Jag ska nog göra dumma teckningar resten av dagen.

För övrigt har jag kommit på vad jag vill göra när jag blir stor! Något nytt. Inte för att det är något vidare specifikt eller så, men det är någon sorts plan iaf... Jag ska göra något nytt! :D