lördag 18 september 2010

Söndagsskola - skapelsen


Först fanns ingenting. Bara gud då. Och han roade sig själv, han hade väldigt roligt.

Men efter några evigheter så blev det lite tråkigt...

Så gud skapade massa materia. POW-WOW-WEE-WWOOOH!!!!

Han skapade solar och planeter och sånt, och en av planeterna fyllde han med vatten.

Sen gjorde han ytan lite ojämn, så det blev land på vissa ställen och hav på andra ställen.

Och lite grönt och fint gjorde han. "Det här var kul!" tänkte gud om sina kreationer och sökte nya utmaningar.

Djur! Perfekt utmaning för en gud. Dom levde alla i havet.

Sen gjorde han fötter på dom så dom kunde gå på land också. Det såg urdumt ut, så han gjorde dom större och större...

Dinosaurier! Dom var jätteroliga, men var kanske lite väl stora och aggresiva. Efter några tusen år ungefär tröttnade gud.

Dom var så tråkiga så gud kastade en jättestor sten på dom. Pang!

Så han funderade på vad han skulle göra nu... Kanske nåt som inte var fullt så stort, och kanske nåt han kunde snacka med.

Så han jobbade på det. Det tog några försök, men så tillslut hade han skapat människan!

Han skapade kärlek, det var ju himla fint.

Och sen pratade människorna och gud med varandra. Oj, vad de pratade!

Gud påpekade att de kunde tänka själva, och liksom fick säga vad de ville.

Dock så tog det en lite oväntad vändning, när människorna började svära som tusan! Gud blev chockad och lite ledsen.

Men människorna bara skrattade åt honom och tyckte han var töntig. Då blev gud lite sur och bestämde sig för att kanske inte ha lika nära kontakt med de där oförskämda människorna.

5 kommentarer:

  1. hahaha bäst! Älskar era söndagskolor :)<3 /millatroll

    SvaraRadera
  2. Den här var fantastisk! Hade jag varit kristen hade jag visat den för mina framtida barn!

    SvaraRadera
  3. SJUKT BRA
    :D
    förgyllde min lördag. tack.

    SvaraRadera
  4. men du kära syster, nu är det allt dags för en uppdatering på denna blogg! har gått in på denna söndagsskola lite för många gånger. den är fin dte är inte de, men det är dags för mig att få veta vad du tar dig för!

    SvaraRadera