lördag 10 januari 2009
back in business
herro! Nu är jag tillbaka i Hsinchu, och här är ganska kallt men soligt. Men det som är bra är att kallt här betyder 10-15 grader. Det känns trots allt ok.
Min resa genom Taiwan gick väldigt bra och tiden gick sådär oförskämt snabbt. Jag kom till min lilla ö, första dagen var det varmt men molnigt. Jag passade på att kolla på alla grottor som fanns på ön och tog mig till fots runt nästan hela ön. Dagen därpå var det strålande sol och jag badade och solade. Blev lite lite solbränd, en bränna som jag tror tyvärr kommer försvinna redan innan jag kommer hem. Men gött var det i alla fall (och lite avundsjuk är jag ju på helena som ska till sol-bali i fyra veckor).
Med ett av de långsammaste tågen i världen tog jag mig norrut längs östkusten. Jag kom fram till Taroko Gorge, Taiwans främsta turistattraktion. Det är höga berg och riktigt djupa dalar, och som ni kanske vet är jag väldigt förtjust i berg. Jag tog hur många bilder som helst, men det är svårt att på bild fånga det som är så speciellt, det svindlande, överväldigande. Jag försökte många gånger i alla fall.
Jag gick genom bergen, 19km, med hela min packning. Alltså jag hade ju en sån där käck ryggsäck med band runt magen och så, och min väska vägde inte mer än sådär åtta, tio kilo, men ändå. Jag blev lättad när det kom en taxi och plockade upp mig i slutet. Dagen efter hade jag träningsvärk i benen och axlarna och dessutom upptäckte jag att jag fått skavsår på höfterna från den där remmen runt magen.
Hur som helst. Jag tog mig upp till Taipei, lite lagom mör sådär. Sandy mötte mig där, en tjej jag träffat i Hsinchu. Hon kom direkt från jobbet och mötte mig, smokin hot businesswoman. Ni vet sådär som man tänker sig en riktigt het affärskvinna. Oh my. Hon bytte dock om till normala kläder sen, och vi gick ut och åt Taiwanesisk stek och gick på night market. Jag var tvungen att shoppa eftersom jag inte hade några rena kläder kvar. Dagen därpå shoppade jag lite till, eller ja, mycket till. Sen åkte jag upp i Taipei 101, världens fd högsta byggnad. Nu har de i alla fall världens snabbaste hiss (89 våningar på typ 45 sekunder eller så). Jag stod ute på 91:a våningen och tittade ner över Taipei och noterade att jag inte alls fick svindel. Det var för högt för att förstå.
Vi var ute och klubbade på kvällen och igår åkte jag tillbaka hit till Hsinchu. Det kändes som att åka hem.
En erfarenhet jag fått efter den här resan är att taiwaneser inte är speciellt bra på engelska, men att de, som tur är, är väldigt trevliga. Jag klarade mig rätt bra ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag gillar guldbajset, hade varit nice om wilma bajsade sånt.
SvaraRaderaDu tar fina bilder, jag gillar kortet "bergen som var mycket maffigare i verkligheten" Där har du fått fram ett härligt djup.
SvaraRaderaKramar från pappa