lördag 31 januari 2009

to whom it may concern


ja angående den här hemliga kanalen campeche. Jag är kanske inte riktigt lika arg och ledsen idag som jag var igår, och jag förstår att ni vill vara någonstans där inte jag är. Det som kändes värst var just namnet, det kändes som att få en örfil. Kunde ni verkligen inte komma på ett eget namn?
I vilket fall. Sluta snacka skit. På ett eller annat sätt får jag ju reda på det, eller en del av det (och jag kan i mitt huvud lägga till mycket), så säg gärna direkt till mig vad ni tycker. Det var en viss person som sa att det var väldigt viktigt att kunna försvara sig, att kunna förklara sig. Han pratade om hur viktigt det var att ta upp konflikter direkt med den det gäller, att inte bara prata med alla andra om det. Jag håller med. Nu råkar ju just den här personen vara en av dom som snackar skit om mig, och en av dom som minst av alla tar upp saker med mig direkt, men ändå.

Ja, hej, jag är förvirrad och så. Jag hoppas ni ändå förstår vad jag menar.

fredag 30 januari 2009

vilken dag

I morse träffade jag min kandidatarbetesgrupp för första gången. Vi pratade och pratade om vad vi skulle göra och hur vi skulle göra det, vi pratade om vilken processor vi skulle ha, hur vi ska använda accelerometrar. Jag påpekade att vi borde dricka öl någon dag och vi bestämde nästa fredag. Det känns som att jag kommer spela en central roll i det här projektet.
Jag sprang in på föreläsningen efter lunch en kvart försent och somnade nästan genast.
Ikväll hade jag tänkt att plugga, men tappade inspirationen och orken så jag såg på fargo istället. yeah. yeah!
Jag tänkte förut att jag skulle bli vän men det gick inte så bra. Jag var visst bitter. Cynisk. Långsint. Ansikte mot ansikte (egoistisk, feg, hjärtlös). Jag vill inte vara ledsen längre, men jag kanske är för stolt. Jag sa att vi aldrig kommer bli vänner, men det kanske inte var sant. Jag ångrar mig lite.
Jag gick direkt hem för att vara med mig själv (herrejävlar, #campeche?? ni var tvugna att välja just det namnet när ni skulle gå bakom ryggen på mig? fyfan vad ledsen jag blev, fega jävlar. tack per, du är den enda som sa till mig vad du tyckte)

och ja, det här är anledningen till att jag inte bloggat på ett tag. jag är inte riktigt i balans, så att säga. jag glömde bort att jag fanns.

måndag 26 januari 2009

hemma igen

då var resandet slut. För den här gången. Det känns så konstigt, som att allt var en dröm. I morgon börjar skolan, på tisdag ska jag börja på mitt nya jobb.
Jag är i alla fall hel och välbehållen, har haft riktigt fina resor. välkommen hem tack så mycket.

fredag 16 januari 2009

att fånga en fjäril

jag har tusch

Imorgon börjar nästa resa. Jag har redan börjat planera resan efter det. Och den efter det, och den efter det. (imorgon sälen, sen munchen, sen madrid, sen london, ingen kommer undan) .

Jag vill ha en polaroidkamera.

torsdag 15 januari 2009

hej och välkommen till Göteborg

Kan man säga att manplötsligt är hemma när resan har tagit mer än 24h? Det känns plötsligt. Nyss drack jag papayamilk i ett vardagsrum i Hsinchu, och nu sitter jag nerbäddad bland kuddar och filtar i min egen soffa hemma i Göteborg.
Resan gick bra, jag sov, jag tänkte några gånger på vilken låt jag skulle vilja ha på min begravning om planet störtade, drack massa te, pokade en kines som somnat över mitt säte, såg på indisk komedi, trodde jag skulle få åka business class (det fick jag inte) och sånt. En ganska ordinär lång resa.

tisdag 13 januari 2009

Sista kvällen

fotspår

Jag sitter i soffan nu och det är sista kvällen och jag lyssnar på timbuktu och tänker på att det är sorgligt att jag ska åka hem imorgon. Det kommer dröja ända tills september innan jag kommer träffa xiaowei och jonas igen, och det är inte alls säkert på att jag någonsin kommer komma tillbaka till taiwan.

En del av mig vill åka hem, träffa alla andra vänner och familj, träffa vally, ha min egen lägenhet, ha det varmt inomhus etc. Men en annan del av mig vill stanna. vill vill vill.

Det finns fler bilder förresten, jag har bytt till picasa istället, det kändes mycket bättre än flickr.

söndag 11 januari 2009

drlu drlu du drlu drlu du darlala



Härom dagen tittade vi på youtube.

Jag får låna en scooterhjälm som det står supa på.

En bil som spelar en melodi och blinkar är varken en glassbil eller ambulans. Det är sopbilen.

Igår slog jag inte mindre än två strikes. (bowling)

Xiaowei är en kvinna som blir bra på varenda bild. Fascinerande.

Det är kallt som satan. 10-15 grader, och jag håller på att frysa ihjäl.

puss hej

lördag 10 januari 2009

back in business

guldbajskorven i tokyo, som jag lovat att visa



herro! Nu är jag tillbaka i Hsinchu, och här är ganska kallt men soligt. Men det som är bra är att kallt här betyder 10-15 grader. Det känns trots allt ok.

och här sitter jag

Min resa genom Taiwan gick väldigt bra och tiden gick sådär oförskämt snabbt. Jag kom till min lilla ö, första dagen var det varmt men molnigt. Jag passade på att kolla på alla grottor som fanns på ön och tog mig till fots runt nästan hela ön. Dagen därpå var det strålande sol och jag badade och solade. Blev lite lite solbränd, en bränna som jag tror tyvärr kommer försvinna redan innan jag kommer hem. Men gött var det i alla fall (och lite avundsjuk är jag ju på helena som ska till sol-bali i fyra veckor).

ett litet tempel, nästan uppe i molnen

Med ett av de långsammaste tågen i världen tog jag mig norrut längs östkusten. Jag kom fram till Taroko Gorge, Taiwans främsta turistattraktion. Det är höga berg och riktigt djupa dalar, och som ni kanske vet är jag väldigt förtjust i berg. Jag tog hur många bilder som helst, men det är svårt att på bild fånga det som är så speciellt, det svindlande, överväldigande. Jag försökte många gånger i alla fall.

bergen som var mycket maffigare i verkligheten

Jag gick genom bergen, 19km, med hela min packning. Alltså jag hade ju en sån där käck ryggsäck med band runt magen och så, och min väska vägde inte mer än sådär åtta, tio kilo, men ändå. Jag blev lättad när det kom en taxi och plockade upp mig i slutet. Dagen efter hade jag träningsvärk i benen och axlarna och dessutom upptäckte jag att jag fått skavsår på höfterna från den där remmen runt magen.

utsikten från taipei 101

Hur som helst. Jag tog mig upp till Taipei, lite lagom mör sådär. Sandy mötte mig där, en tjej jag träffat i Hsinchu. Hon kom direkt från jobbet och mötte mig, smokin hot businesswoman. Ni vet sådär som man tänker sig en riktigt het affärskvinna. Oh my. Hon bytte dock om till normala kläder sen, och vi gick ut och åt Taiwanesisk stek och gick på night market. Jag var tvungen att shoppa eftersom jag inte hade några rena kläder kvar. Dagen därpå shoppade jag lite till, eller ja, mycket till. Sen åkte jag upp i Taipei 101, världens fd högsta byggnad. Nu har de i alla fall världens snabbaste hiss (89 våningar på typ 45 sekunder eller så). Jag stod ute på 91:a våningen och tittade ner över Taipei och noterade att jag inte alls fick svindel. Det var för högt för att förstå.
Vi var ute och klubbade på kvällen och igår åkte jag tillbaka hit till Hsinchu. Det kändes som att åka hem.
En erfarenhet jag fått efter den här resan är att taiwaneser inte är speciellt bra på engelska, men att de, som tur är, är väldigt trevliga. Jag klarade mig rätt bra ändå.

lördag 3 januari 2009

Taiwan igen

Jag kom tryggt och sakert tillbaka till Taiwan pa nyarsaftonen. Jonas, Xiao Wei och Iutyen hamtade mig pa flygplatsen och vi akte direkt till en nyarsfest i bergen (jag landade ganska sent). Vi hyrde ett rum dar, inte alls isolerat pa nagot satt, sa vi somnade (och vaknade) iskalla till dunkande trance. Jonas och Xiao Wei hade atminstone varandra, jag kramade en kudde. Den var inte sa varm.
Vid atta for vi till Hsinchu (for er som glomt, det ar staden som jonas bor i), jag packade om, sov tva timmar och sen skulle vi aka soderut. Vi akte och at lunch/frukost, sen kom de andra pa lite saker vi hade glomt, sa vi akte tillbaka till lagenheten och sen antligen var vi pa vag soderut.
Vi slog upp vara talt pa en strand i Kenting National Park, den sodraste delen av Taiwan. Sen gjorde vi upp eld och drack vin och hade det mysigt. Natten blev saklart ocksa iskall, jag var igen lite avundsjuk pa xw o jonas som hade varandra och sen fros jag ihjal. Nastan.
Vi vaknade till stralande solsken pa var strand. Jag at lite frukt och sen bestamde jag mig for att springa en runda. Jag kande mig valdigt hurtig (det var jag ju! ut och springa pa semester liksom). Vi badade i havet, det var stora vagor och alldeles ... alldeles ... underbart.
Efter det var det dags att aka till ett vattenfall, dock var det inte sa mycket vatten eftersom det var langesen det var regnperiod. Det var bara bra, for tanken var att vi skulle klattra upp hela vagen. Sagt och gjort, vi klattrade upp upp upp. Jag vill klattra mer! Nar vi kommit hogst upp pa vattenfallet utan vatten, sa fortsatte berget en bit till. Vi borjade klattra uppfor berget, genom djungel och snarskog. Det var lite mindre festligt tyckte jag som inte hade langbyxor, och nar jonas, xiaowei och jag blev bitna av en vaxt som pa kinesiska kallas "katt som biter manniskor" sa var det inte lika roligt langre. Jag kande mig som ett barn och borjade gnalla, det kandes som att jag hade stuckit in armen i seriosa brannnasslor. Det var dock anda varre for jonas, stackarn, och vi bestamde oss for att ga ner igen. Det gick utan storre problem, jag trodde jag gick vilse och Ituyen gick vilse (jag vet verkligen inte hur jag ska stava hans namn). Nar alla till slut samlats akte vi till ett stalle med varma kallor och tog in pa det skabbigaste hotellet jag nagonsin sett (not very fancy, bilder kommer pa flickr senare) (men det var billigt). Sen badade vi i deras utomhuspool med vatten fran en san dar varm kalla, det var riktigt skont aven om vattnet luktade lite fis. Xiaowei gillade lukten.
Idag skulle vi upp pa ett berg, och vi var lite sena och sega, pa vagen till berget at vi frukost, vi stannade en stund vid en strand, kopte frukt (wax apples, min nya favoritfrukt) och fixade tillstand och allt mojligt. Nar vi val kom upp pa berget var det dags for lunch, och vi lagade friluftsmassigt pa jonas och xiaoweis gasolkok. Xiaowei konstaterade att nar vi var pa vag upp sa var alla andra pa vag ner. Iutyen konstaterade att det snart skulle bli morkt och att vagen vi skulle kora ner pa inte var den basta vi sett. Alltsa gick vi inte speciellt langt pa det dar berget, men fint var det. Jag tog massa bilder, de andra tog annu fler (mina kommer pa flickr seeeeen).
Nu ar de andra tre pa vag hem till Hsinchu och jag ar i en liten stad vid kusten. Imorgon ska jag ut pa en o for att intensivt slappa i tva dagar. Det ar nu min resa sjalv verkligen borjar. Xiaowei var gullig och skrev ner massa anvandbara fraser pa kinesiska, sa jag kan paka pa dem nar jag vill saga nagot. Dessutom har jag lart mig litegranna. Typ ris, tack, god mat, jag kommer fran sverige och lite mer.
jaja, nu ska jag ga och sova pa mitt lite-mer-fancy-hotell. Puss pa er och
GOTT NYTT AR!