varför bryr man sig så mycket när någon är dum mot en, men så lite när någon är snäll?
De senaste dagarna har en person har varit dum. Han har liksom trampat mig på tårna, fast mer som kört över mina tår med en ångvält för att sen spetta och hacka dom, göra en god stuvning av det hela som han sen ändå inte kan äta eftersom han är vegan. Och frågan är nu, varför vaknar jag och är förbannad/ledsen/arg/sårad över detta klockan fem en dag som denna? Han bryr sig inte (han kan "nästan gå med på" att han varit "lite oförskämd och jobbig") och jag bryr mig alldeles för mycket.
Varför kan jag inte bara tänka på att de senaste dagarna har väldigt många varit extra snälla mot mig? Varför tänker jag inte på alla de snälla sms jag fått, alla extra hårda kramar, alla telefonsamtal "hejdåjagkommersaknadighadetnuriktigtbra", alla som stöttat mig och varit bra? Jag blir lite irriterad på min hjärna som väljer de dumma bitarna och spelar upp dem som en film i huvudet hundra gånger. Fan.
Jag kommer sakna er i alla fall.
Snart ringer min väckarklocka, men jag har varit vaken och skitsur sen fem.
Ja, det är ju jag (som är vegan) som har varit "dum". Det vill säga jag ifrågasatte dina handlingar, ingen annan av dina vänner verkar vilja eller våga det. (Jag tycker att en vän ska [kunna] göra detta.) Det är inget konstigt att man får stå till svars för sina handlingar, det är en del av livet.
SvaraRaderaFörst vill jag säga att jag faktiskt inte hade läst den här posten när jag pratade med dig runt lunch idag, om du trodde det. Jag kom på helt själv att jag ville prata om vad som hände igår, konflikter är faktiskt jobbiga för mig också. Dessutom: Jag blev arg, endast igår (inte de senaste dagarna alltså), och sade vad jag tycker om hur du agerar.
Vidare tycker du inte att dina känslor är allmän egendom, jag håller med! Du verkar inte tycka detsamma om mina känslor. Beviset är ju i din bloggpost, där du surar ur dig vad jag känner och har sagt. Det kallar jag respektlöst och rent ut sagt djävligt dåligt! Dessutom sårar du mig. Jag har hela tiden respekterat att du inte vill att andra ska veta vad du säger till mig, och tänker fortsätta göra det. Något annat hade ju varit ett lågvattenmärke.
För det tredje vill jag ingen illa. Något jag, felaktigt verkar det som, trodde var ömsesidigt.
Kärlek och respekt, ska det vara så jävla svårt?
Per, jag menade inte att hänga ut dina känslor, det var därför jag inte skrev något om dem, eller något om vad vi öht har pratat om.
SvaraRaderaDu har all rätt att ifrågasätta och bli arg över saker. Det är inte det som sårar mig, utan hur du gör det. Hur du reagerar på dina känslor är ditt val, att säga vad man tycker kan man göra på väldigt många olika sätt.
Det enda jag skrev om vad du sagt var något du sa på en offentlig kanal, vad jag förstod det.
De två citaten ovan är inte från en offentlig kanal. Du har fått dem återberättade för dig från en privat konversation.
SvaraRaderaINTERNET
SvaraRadera