kasta ett jobb på mig

för alla er som följer mitt jobbletande med stor spänning:
Intervjun i tisdags gick SÅDÄR. Direkt efteråt kändes den rätt ok, men senare på dagen kändes den som skit. Nu har jag förträngt den, så jag säger att den gick SÅDÄR. Som en blandning av "ok" och "skit".

Jag frågade en lärare, R, om han ville vara min referens för det här jobbet. Han är glad och norsk, jag hade honom i dig&dat i ettan. Det var ju ett tag sen, men jag hoppas att han minns mig lite, i alla fall tillräckligt för att kunna säga till academic work "hon är driteduktig" på klingande norska.
I vilket fall. Han frågade mig tillbaka om jag inte ville vara assistent i någon av hans kurser. Det vill jag, speciellt dig&dat:en var rolig. Pysslig och trevlig, koppla grindar till höger och vänster.
Så jag kommer klara mig oavsett om jag får det där riktiga jobbet eller inte, handledare verkar jag kunna vara precis hur mycket jag vill.

För övrigt gick jag på styrelsemöte med dansgruppen i onsdags. Jag sa att jag ville vara med och dom sa ok. Emma och jag bytte plats, så nu är jag kassör! Det ni! Josse nämnde att hon gillar dansgruppen så mycket så att hon I PRINCIP är beredd att prostituera sig för den. jag är benägen att hålla med (Samlag 100kr).

Såna här dagar känner jag att jag klarar vad som helst. Jag kan jobba hur mycket som helst och ändå få femmor i alla ämnen. Jag är lite rädd för att jag tar mig vatten över huvudet, jag vet hurdan jag är. Två veckor glad och pigg och fantastisk, sen plötsligt faceplant i asfalten och jag mår skit och klarar inget, och sen glad igen. Ja vi får se, nu känns allt himla bra i alla fall. <3