utvecklingsstörda

helgen har varit väldigt kul, och intressant. Jag tänkte ta det lugnt och bli frisk, men det gick sådär.

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, eller vad som är lämpligt att berätta. Den största händelsen är nog att jag har gift mig, enligt facebook alltså är det sant.

En viss person fick jobbiga känslor av giftemålet, och jag vet inte riktigt hur jag ställer mig till detta. Jag erkänner gärna att jag göttar mig i att en person som sårat mig också får lida lite, också har känslor. Det är lite elakt, men jag antar att det är så vi funkar. Jag ska prata med honom imorgon, kanske får jag höra någon sorts förklaring, kanske skyller han allt på alkoholen. Vi får se.
Tyvärr blir jag framför allt ledsen, jag tänker på det som var då, hur det var då.
Det var en oväntad twist, personen i fråga är den mest normala, mest rationella, mest logiska jag någonsin träffat. En av få normala människor.

Själv har jag vissa top secret feelings för en viss top secret person. Jag vet inte vad jag ska göra riktigt, hade ju tänkt vara singel i hundra år, och jag tror dessutom många skulle ta illa upp om det hände något mellan oss.

Känslor är farliga.