Det var inte så himla kul att vara jude i Egypten på den tiden. Alla judar var nämligen automatiskt slavar och fick jobba med att bygga pyramider och sånt.
En dag bestämde kungen i Egypten att alla judiska pojkar (eventuellt var det bara en i varje familj) skulle dödas. Moses mamma gillade sin son för mycket för att låta honom dödas så hon lade honom i en korg och puttade ut korgen i Nilen.
De egyptiska soldaterna hittade alltså inte Mose. Men kungens dotter hittade honom. Hon tyckte om den lilla ungen och tog hem honom. Så Mose fick växa upp med prinsessan, en bra mycket trevligare uppväxt än bland slavarna (här gissar jag bara).
När Mose var vuxen och fått reda på att han egentligen var jude och inte någon sorts kunglighet i Egypten började han snacka med Gud. Gud berättade att han sett ett jättefint ställe där judarna kunde bo, ett ställe som hette Kanaan. Mose försökte förhandla med farao om detta men det gick inte så bra. Här inträffade det som kallas "de sju plågorna" och "uttåget ur Egypten", något som vi får prata mer om en annan gång (en spännande historia med gräshoppor, tunnbröd och mördaränglar).
Judarna flydde i alla fall. De gick rakt ut i öknen. Gud gjorde ett jättestort moln som de skulle följa efter så de inte gick vilse.
En hel del konstiga saker hände när de gick omkring. De blev ju hemskt törstiga där ute i öknen. Då tog Mose sin stav och slog på en sten och så kom det vatten ur stenen.
Sen blev de hungriga. Då fixade gud så det kom bröd från himlen. Fantastiskt!
Alltså de gick omkring där i öknen väldigt, väldigt länge. Här ser vi hur modet sviker Mose. En dag kom de fram till ett stort berg.
Mose klättrade upp för han ville tala lite med Gud och tyckte att det var ett bra ställe.
De andra judarna väntade nedanför. Det var ganska tråkigt att vänta.
Gud sa till Mose att det fanns vissa regler att följa. Det var de regler som finns i nästan alla religioner, typ "lägg av med att försöka tro på någon annan religion", "stjäl inte" eller "var snälla mot varandra". Mose knackade ner budorden på några stenar (fanns ju inte anteckningsblock på den tiden. Inte pennor heller för den delen).
På marken nedanför berget tröttnade folket på att vänta. De hittade på sin egen gud genom att smälta ner allt sitt guld och bygga en guldkalv av det. Svinbra gud tänkte dom.
Sen kom Mose plötsligt ner från berget. Han blev väldigt arg när han såg att de hade gjort en ny gud åt sig, gud hade ju precis sagt att man inte skulle flörta med någon annan slags gud.
Så Mose använde sina krafter och förstörde guldkalven med ELD!!! Jag har för mig att han dödade massa människor också. Det var inte så bra, gud hade ju också sagt att man skulle vara snälla mot varandra.
Så gud straffade Mose och lät judarna gå omkring i öknen tills Mose dog, vid en ålder av 120 år. De andra judarna hittade till slut Kanaan, det där landet som gud hade pratat om.
